Yrkesarbete

kontor

Nu kommer jag kanske få både arga och snälla kommentarer för detta inlägg, men oavsett så kommer jag inte föra några långdragna diskussioner i kommentarsfältet.

Jag har sysslat med teckenspråk på olika sätt i snart tjugo år. Som ni kommer se i texten har det förändrat mitt liv på så många fantastiska sätt. Jag är så tacksam och glad för alla glada och snälla kommentarer, meddelanden och hejarop som ni ger mig här på facebook och på andra sätt. ❤️

Men jag finner det märkligt när det ifrågasätts varför jag tar betalt för delar av mitt arbete. Detta, trots att jag i snart femton år faktiskt har producerat gratis material för alla att ta del av via Youtube. Istället för förståelse för att jag inte alltid kan göra alla delar helt gratis så förväntas jag av många arbeta helt utan ersättning.

Mina gratis-videor har sammanlagt visats ungefär tre miljoner gånger(!). De används på skolor, kurser, läger, personalfester och många andra platser – helt gratis. Jag tjänar inte en krona på det, och det vill jag inte heller. Jag är jätteglad över att kunna ge något till andra. Glädje, inspiration, intresse för teckenspråk. Och precis så var det tänkt från början. Jag ställer gärna upp och gör specifika bröllopsvideor, födelsedagsvideor eller hälsningar till skolklasser utan att ta betalt – och utan att jag känner personerna i fråga. För jag tycker att det är så världen ska fungera. Om jag kan sprida glädje, så lägger jag gärna lite energi på det.

Men när jag väljer att inte göra allting i mitt företag helt gratis möts jag ibland av protester och otrevliga kommentarer från vissa.

Det är inte i många andra yrken det ifrågasätts, varför den arbetande väljer att ta emot sin lön. Men när det gäller mig som egenföretagare blir det tydligen annorlunda. Det finns personer som menar att jag inte borde tjäna pengar på mitt arbete, eftersom jag använder dövas förstaspråk, teckenspråk. De anser att jag då utnyttjar döva.

Jag vill fortsätta att göra många saker helt gratis, men sanningen är att jag, precis som många andra, måste få in pengar för att få det att gå runt.

Ska alla som arbetar med teckenspråk och med döva arbeta gratis? Lärare, rektorer, tolkar, audionomer, socialsekreterare, habiliteringspersonal … Ska tandläkare kritiseras för att de tar ut sin lön, eftersom de får betalt när folk har problem med sina tänder? Ska psykologer skämmas över att de tjänar pengar på att folk mår dåligt? Jag tror det är ganska sällan en sotare eller en bagare får sura kommentarer kastade efter sig när de tar ut sin lön.

Såhär ligger det till: jag är hörande och jag håller kurser i teckenspråk. Detta ifrågasätts. Vissa tycker att det endast ska vara döva själva som lär ut teckenspråk. Jag lär ut teckenspråk med hjälp av det talade språket, genom att prata om de tecken jag lär ut. Det är mitt sätt och jag ser att det fungerar, eftersom mina deltagare går från ofta ingen kunskap om teckenspråk, till att kunna teckna med döva.

Döva kan också lära ut teckenspråk till hörande. Det finns inget som stoppar. Det vore bra om det kom en sådan webbportal också. Ju fler, desto bättre.

Jag förstår inte varför det skulle vara bättre att ingen lär sig teckenspråk, än att det är en hörande som lär ut. Om samhället ska bli bättre för döva så är ju en rätt stor del i processen att folk uppmärksammar teckenspråk och lär sig att förstå dövkulturen.

Jag är stolt över att ha hjälpt till att få så pass många människor intresserade av teckenspråk. Vissa har läst till teckenspråkstolk, andra har börjat jobba på gruppboende för döva och några kan numera kommunicera med släktingar och vänner på ett helt nytt sätt.

Jag har läst kommentarer från personer som helt felaktigt påstår att jag inte ens kan teckenspråk och att jag förstör teckenspråket genom mina videor på Youtube. Jag har dragit på mig en hel del CSN när jag läst teckenspråk i över fem år. Jag har en examen som teckenspråkstolk och jag har arbetat många år som tolk. Jag har umgåtts med döva, ofta dagligen, i snart tjugo år.

Att jag väljer att sjunga på teckenspråk på ett visst sätt betyder inte att jag tecknar så till vardags. Precis som man med rösten skiljer på att sjunga och prata, så gör jag också det med teckenspråk.

Jag har aldrig haft som mål att göra någon form av konstnärlig gestaltning i mina sånger. Jag vill teckna sånger på ett sätt som gör att personer kan teckna med och kan lära sig tecken från sångerna. Jag har heller aldrig påstått att mitt sätt att teckna sånger är det enda ”rätta” sättet eller förväntat mig att döva automatiskt skulle gilla det. Jag har snarare alltid haft som ingång i mitt översättande att texten i låten är huvuddelen och att mina tecken följer texten.

Att jag lärde mig teckenspråk förändrade mitt liv till något så mycket bättre. Jag gick från en blyg och rädd person till en självsäker människa som vågade se andra i ögonen. För mig är teckenspråket mitt språk, precis som det är många andras språk också. Jag har mina fantastiska döva vänner – trots att andra, genom åren, sagt att jag som hörande, utan döva släktingar, aldrig kommer kunna vara en del av dövvärlden. Jag andas teckenspråk – fastän jag är hörande. Det finns många fantastiska personer som är döva. Jag har träffat en hel del av dem och för det är jag väldigt glad.

När jag träffar nya människor är det teckenspråk som blir en rätt självklar isbrytare. Jag vet till exempel inte hur många hundra personer jag har fått förklara för varför teckenspråket inte är internationellt.

Men sedan får jag exempelvis plötsligt höra av en person från Sveriges Dövas Riksförbund att jag inte är ”en rätt sort som allierad” med döva. Oavsett om personen menar att det pågår ett krig mellan döva och hörande eller inte, så är det för mig en väldigt märklig kommentar att säga. Det känns riktigt frustrerande att mötas av sådant otrevligt gnäll, när det enda jag vill är att göra samhället mer tillgängligt för döva.

Till slut! Till alla er underbara människor här som tycker om och stöttar det jag gör. Till er som hör av er på olika sätt och berättar hur det jag gör har hjälpt eller peppat er – tack! Tillsammans ser vi till att det positiva alltid vinner över det negativa. Så länge ni uppskattar det jag gör så ger det mig energi och glädje att fortsätta. ☺️❤️

Klicka här för att komma till inlägget på facebook.

Svar från SDR: 

Hej,
Jag har tagit del av ditt inlägg och flera av kommentarerna. Vi förstår att någon på SDR har uttryckt att du inte är en rätt sort av allierad till döva och jag vill betona att det varken är förbundets hållning eller i enlighet med vår värdegrund. Påpekandet stämmer inte för du, i likhet med många andra, har ett stort engagemang och synliggör teckenspråk på ett fantastiskt sätt. Alla former av engagemang och insatser är viktiga och uppskattas!

Med vänliga hälsningar/ Julia Kankkonen, generalsekreterare på SDR