Ska du lyssna på föreläsningen i eftermiddag?
Såg du nyheterna igår?
Ska vi gå hem eller stanna kvar?
Många kan känna sig lite dumma när de råkar använda ett ord som personen de pratar med inte egentligen kan göra. Som tex att säga att man ska ”gå på stan” med någon som sitter i rullstol, ”vi får se” till någon som är synskadad eller ”vi hörs imorgon” till någon som är döv.
Men vet ni vad? Det gör ingenting! ☺️ Det behöver man inte alls känna sig dum för. Det är ju så språket används. Det skulle vara väldigt svårt att försöka komma ihåg att ändra alla uttryck till något annat bara för att personen inte egentligen kan göra exakt det man säger.
”Ska vi springa till bussen?” betyder för mig att personen i rullstol får skynda sig lite. ”Vi ses” betyder för mig att vi kommer att träffas igen. Och ”hörde du nyheten?” betyder för mig att en döv person så klart antingen skulle ha läst eller sett det på teckenspråk.
Det är viktigt att tänka på tillgänglighet när det behövs. Men att vara rädd för att säga fel kan lätt göra allting stelt och jobbigt – och det leder ju också till att man hela tiden måste tänka på hur personen fungerar, istället för att bara umgås.
Om man bjuder med en person i rullstol till en restaurang så är det bra att tänka på om där finns en ramp eller hiss.
Om man ska ge en present till någon som är döv är det kanske bra om man inte köper en ljudbok eller en årsprenumeration på Spotify.
Om man träffar en person som är synskadad kan det vara bra om man säger vem man är, innan man springer fram och kramar personen.
Sedan är det så klart att alla inte håller med mig. Döva har kommit på ett eget ord, ”syssna” som betyder att ”lyssna med synen”, dvs när de tittar på någon som använder teckenspråk. Och istället för ”vi hörs” säger vissa döva ibland ”vi dövs.”
Jag tror att det viktigaste är att vara naturlig och att vara sig själv. Då brukar det ordna sig. ☺️❤️
#syntolkning En tecknad bild på en man som ser orolig ut och svettas.
MegaVega 